Min svärfar kör ibland ett trick som jag kan tycka är lite för mycket. Vi kan kalla det Armbågs-tricket.
Det består av en tallrik och en snabb rörelse. Han böjer sin arm och placerar tallriken på armbågen och gör sedan en blixtsnabb rörelse och sträcker ut armen och lite magi uppstår för på något sätt ligger nu tallriken i handen istället!
Till alla barns (och vissa vuxnas) förtjusning tar han alltid upp en av de där fin tallrikarna som man har dukat med. Själv hade jag inte klarat av det där tricket, varje gång tänker jag och säkert vissa andra att nu åker tallriken i golvet med en smäll.
Det gör den inte, varför gör den inte det? Det är ju inte så att han står och övar varje kväll i garaget med gamla tallrikar. Nej, det är för att han har passerat den spärren som vi tvivlare har i oss.
Likadant är det med kurvtagningen på en hoj. De som har passerat stadiet att man tvivlar på greppet i sin hoj de kan också ta den där kurvan nästan hur som helst.
Stoner tvivlar inte, han kan köra sitt armbågs-trick och vet att det funkar varje gång, nästan varje gång.
Nu kör vi...
.955i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar