MC Skåne: KNIX Lockarp 2011-05-08

Knix är ett otroligt bra ställe att lära sig att köra hoj på! Det var med ett allt för stort självförtroende för min egen mc-körning som jag kom till Lockarp idag. Det här skulle gå bra och jag skulle ha skoj! Men jag har den dåliga egenskapen att jag blir ganska nervös när jag ska göra saker jag inte brukar. Jag brukar inte köra Knix-kurser. Följden blev att jag under första passet var på tok för stel i kroppen och jag höll stenhårt i handtagen. Så hårt att det värkte i mina händer efter första kvarten. Så ska man ju inte köra! Varför gör jag det då??

Andra turen släppte nerverna och det gick att köra mjukt igen. Det går ju så mycket lättare när man är avslappnad och TITTAR rätt. Att mitt självförtroende var på topp innan berodde nog mest på att jag körde i gul grupp förra gången. Det var skillnad som natt och dag att köra i blå grupp. Här körde man inte ifrån någon här kunde man nätt och jämt hålla jämna steg med sina medförare. Större delen av killarna i gruppen var både mer rutinerade och de hade mycket bättre teknik än vad jag hade. Vissa bokstavligen flög fram! Att det kan vara sån skillnad!
Det dumma är att jag har sån tävlingshjärna! Den gör att jag vill åka lika fort som de som är så mycket bättre än mig! Vad händer då? Jag börjar chansa istället, det går inte! Jag kom till och med helt fel i två böjar och fick räta upp hojen och köra av banan! Hur blev det då med det fina självförtroendet som jag hade med mig till Lockarp? Det var inget att ha, jag lämnade det utanför och fick backa tillbaka till basics. Sakta ner farten, skit i de andra och träna på de jävla svängarna istället, det är därför jag är här!! Fick jag uppmana mig själv.

Se, nu började att lösa sig igen, jag använde blicken rätt. Satt rätt på hojen och lutade mig rätt och fick framför allt tillbaka flytet i körningen och allt började kännas bra igen. Det är så det ska vara! Träna, träna träna. Inte tävla, tävla, tävla ! Jag fick mig en läxa idag kan man säga!

I övrigt var det en mycket bra dag, som vanligt fungerade allt perfekt i SMC regi. Den kraft som fanns kvar i kroppen efter dagen bokstavligen sögs ut när jag kämpade hem i stormen! 5 stenhårda mil! Jag vet hur man kan se att man är slut. Det är när man lägger sig för att vila en timme och sedan vaknar upp i exakt samma ställning som man somnade i!

Jag tog lite bilder också idag. Bilder på hojar som kör överlämnar jag till de fotografer som SMC hade på plats. Det finns alltid bilder länkade på forumet. Jag tog lite depå-bilder istället. Det kan ju vara kul att se den vinklingen också. Största delen av dagen tillbringar man ju i depån!