Triumph Roadshow.

För åter nämna lite om Roadshowen igen där man fick testa hojar tills man inte orkade mer. Jag körde även en modern klassiker. Triumph Thruxton. En hoj som är väldigt vacker att titta på, jag kan själv tänka mig hur välputsad och fin den hade varit om den jag ägt en sån.

Det är något speciellt med de där kromade ekerfälgarna, kromet på avgasrören och ljuddämparna. Den vackra röda Triumph  färgen som jag även har på min Sprint. Den färgen tar fram det där putsbegäret i en. Men att köra en Thruxton? Det var som att återvända direkt utan mellanlandning till 1964 eller när den nu ursprungligen tillverkades. Ett riktigt as kan man säga som jag upplevde som bongstyrig och slö. Backspeglarna var svåra att se något i dels pga av placeringen och dels för vibrationerna. Handtagen på låne Trajan var otroligt tjocka och mjuka. De lämnade inte mycket till respons från styret heller. Den klarar av sitt syfte med glans, att se ut som och kännas som en mycket gammal hoj! Den är ju också så fin att se på.

Nästa hoj att testa, en Tiger 1050. Som just för tillfället var utlånad. Triumph bjöd på kaffe så länge i deras bar, placerad i bortre delen av butiken. Jag hann just svälja den den sista slurken då jag hörde det välbekanta morrande ljudet från tigern utanför. Det var bara att hoppa upp och njuta, alltså detta är en hoj som är otroligt trevlig. Jag skulle absolut kunna köra runt på en sån själv. Fast sen är det ju det där med motorcyklar, det handlar ju om vilken typ man är. Jag är lite mer racetypen, med det vill jag inte på något sätt påstå att min gamla Traja från 2003 är en racerhoj. Men lite åt den känslan förmedlar ändå min Sprint ST eftersom jag sitter mer framåtlutad än vad man gör på Tigern.
Tigern känns stor, den ger ganska mycket King of the road känsla. Man sitter rak i ryggen och man överblickar trafiken lätt. Vindskyddet ger bra skydd. Tigern kan ryta till med besked också, växla ner och dra på med rullen så får ni se! Den skjuter på ganska bra tycker jag. Nu har jag inte något annat att jämföra med än den slöa Thruxton som körde framför mig. Den var busenkel att passera och sedan se försvinna i backspegeln.
Sitsen är tjock och skön och det känns direkt att detta är en hoj som lämpar sig väl för en långtur ner till Gardasjön.

Nu kör vi...
.955i.