Jag har alltid varit så avigt inställd till de människor som lever sig in så mycket i sport att allt annat stannar. Fotbollshuliganer är kanske att ta i när det gäller att gämföra min känsla för Valentino Rossi och Ducati. Men det är ändå det där med att leva sig in i sporten som jag jag vill komma till. Som nu i helgen när det var MotogGP från Japan. Då var det helt plötsligt så otroligt kul att hålla på Rossi. Vi anade morgonluft kan berätta. Rossi kämpade och kvalade in på en 7:e startplats inför racet på Söndagen.
Jag hade sett fram emot detta, nu skulle vi vara med och slåss i toppen. Jag trodde inte på vinst, Stoner verkar ju helt oslagbar nu! Men absolut skulle det sitta fint med en 3-4:e plats. Så laddat var tempot och det gick så snabbt på morgonens warm up.
Jag hade laddat upp med chips och ett par kalla öl för se på showen. Redan på uppvärmnings varvet såg Rossi het ut med sin nya maskin! Det här kommer att gå bra Valle!
I starten sitter jag som på nålar, och får se hur Rossi hakar ihop med Lorezo och går på Ben Spes bakhjul. Jag lovar jag skriker NEEEJ!! Min fru och min dotter kommer undrar vad det är som händer. Jag måste berätta som det var. Dagen var i princip förstörd! Min dotter håller också på Valle, hon skulle bara våga annat! Det kvittar vilket motorcykel race jag kollar på så undrar hon hur det går för Rossi.
Hoppas nu att inte motorn på Ducatin gick sönder, det vore ju för jävligt om vi skulle behöva starta från depån igen! Allt som lagts ner på att få denna hojen att gå så bra som möjligt var som bortblåst. Bara att börja om igen.
Två veckor tills nästa race. Då jävlar!
Nu kör vi...
.955i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar