BKK 19/6 2011

Lagom mör i kroppen efter en dag på Ring Knutstorp. Som vanligt är det så jäkla kul att vara med på kurserna som SMC arrangerar. Man ser verkligen utvecklingen på sin egen och körning och även på sina kompisars. Första rundan är alltid lite hackig. Det beror nog på lite nerver tror jag. Man sitter lite fel, håller för hårt i styret och har fel spårval. Men efter en dag med en duktig instruktör (Martin) från SMC så kör man riktigt bra i slutet av dagen.

 

Kolla in vilka moln som omringade oss! Hela veckan hade det utlovats regn när man kollade mot söndagen. Det var fler än jag som hade förberett sig med inköp av nya regnkläder. Jag hade till och med packat alla saker i min rygga i olika plastpåsar. Att det skulle regna visste alla! Men det kom inte en enda droppe! Istället sken solen på allt vad den kunde och överallt såg jag folk som solade. En del låg utsträckta på marken i sina mc-kläder och vissa bara satt och blundade och lutade ansiktet upp mot solen. Vilken tur!

 

Som vanligt ska det tejpas i förbannelse! Det var bättre när de hade tubsockor att kränga över backspeglarna. Idag när vi skulle hem och tejpen på backspegeln skulle plockas bort, då följde spegeln med ut ur sin hållare! Tur att jag kunde trycka fast den igen, jag får fixa lite nytt lim bakom spegeln nästa vecka.

                           

Leo,  (mitt i bilden) ser lite deppig ut. Man kan säga att det var inte riktigt hans dag idag. Först fick han lite skäll för att han körde för fort i början av dagen. Sen fick han skäll för att han gjorde felaktiga omkörningar och som de kallade det, Stal spår. (Spårtjuven, är hans nya namn.) Jag visste vad SMC menade med att man inte får ta spår från någon annan i banan. Men det var ju inte särskilt lätt att veta hur de menade för någon djupare genomgång av problemet i fråga var det inte tal om. Det kunde lätt misstolkas. Jag förstår Leo samtidigt.

Jag trodde att jag skulle hinna ta mer bilder, på själva körningen. Men ni som var där vet att det inte fanns tid att springa och fotografera. Efter en träningsrunda var det dags för samtal och genomgång. Det drog ju alltid ut på tiden och efter det han man bara med ett snabbt toalett besök och så drack man vatten och åt en frukt eller något. Sen var det förarmöte igen och så upp på hojen och ut på bandepån igen för uppställning. Nästa körning!

Nä, bilder av körningen hittar ni som vanligt bäst på SMC:s forum där alla de fotografer som var på plats på banan lägger upp länkar till sina foton.

Coolast på banan idag var denna tjejen, som körde min drömhoj. En Honda Repsol. Hon var ju inte direkt fel att titta på heller. En riktig Lara Croft typ! Att hon måste kört mycket bättre än mig behöver vi ju inte prata vidare om. Det räcker att hon körde i röd grupp.

En av killarna i min grupp hade en GPS-logger för varvtider och han körde bakom mig ett par varv. 1:27 hade jag. Inte så jäkla snabbt kanske om man jämför med "de röda". Men för att köra första gången på Knudan så är jag ganska nöjd.

Det blir en tidig kväll idag. Tangenterna på skrivbordet börjar flyta samman. Men herregud, vilken tur vi hade med vädret idag, eller hur?

Nu kör vi...

.955i.

Knudan på Söndag.

Väderläget verkar förbättrats ganska mycket. Från att vara oväder med upp till 50mm regn så pratas det nu bara om lite skurbetonat väder. Har man då en jäkla röta så kan det faktiskt vara så att det inte regnar så mycket på banan.
Jag snackade faktiskt med en gammal raceruv härom dagen. Han sa att Knutstorp är en märklig bana och att den ligger i håla. När man är där så kan man se hur regnmolnen går  runt om banan men just på Knudan regnar det inte ett dugg. Tyvärr sa han på samma gång att det också kan regna som fan på Knutstorp men inte alls runt omkring. Vi hoppas på det första!

Det är nu vi ska hålla tummarna gubbar o kärringar!

Nu kör vi...till Knutstorp
.955i.

Arachnofobi !

Jag glömde ju att berätta om en händelse förra gången vi var ute och körde. Redan när jag körde hemifrån kände jag hur något liksom kittlade mot örat på mig i hjälmen. Jag tänkte att det var ett hårstrå eller en bit tråd.
När vi stannade så kände jag flera gånger mot örat men kunde inte hitta någon tråd. Det var var väl buffen då tänkte jag. Vi körde vidare. Samma killande mot örat inträffar igen och det är lite störigt.

Väl framme på Sjöborakan kände jag det igen flera gånger. När jag stod och fotade han som körde där fram och tillbaka på rakan och wheelade så fäktade jag till mig själv på örat igen.

En stor jävla spindeljävel ramlar då ner mot min mage! Den hade åkt med hemifrån! Jag har ju hjälmen i garaget och det är inte omöjligt att den tyckte att det var ett bra ställe att bo på? 
Ska sanningen fram så är jag ju skiträdd för spindlar! 
Jag kan ju tänka mig vad som hade hänt om man legat på där i vasst kurvparti om den jävlen hade krupit upp på insidan av visiret!
Hade jag inte dött av min spindelskräck så hade jag fan kört av vägen och dött!
Detta var det värsta jag varit med om!
Det reser sig på armarna bara jag tänker på det!

Nu kör vi... Och jag kommer alltid att kolla in i hjälmen innan jag tar på den.
.955i.

Mc-skägg!

Ja, det kvittar fan vad man gör så blir man mobbad. Jag har ju inte världens kraftigaste skäggväxt precis. Nu har jag sparat och sparat för att få lite längre skägg växande från mitten på hakan. Strax under läppen, jag är nu ganska stolt över mitt långa skägg.
Så var vi hos några bekanta ikväll som vi inte sett på ett tag och mitt nya skägg uppmärksammades såklart. Självklart skulle man bli retad för att jag trodde att jag hade ett "Mc-skägg"

Det syns inte så tydligt, jag vet. Det ser ut som några strån planterade i ett par rader. Men, det är mitt mc-skägg! Jag kan säga att när man funderar på något till exempel på jobbet, då står jag där och drar lite och samlar ihop mitt långa skägg som värsta professorn.  
Kan Rossi kallas för "The doctor"", så kan väl jag kallas för "The Professor"

Nu kör vi...The Professor.
.955i.

Sjöborakan 15 Juni.

Vi fick en bra runda idag av Holst, en av hans klassiker. Det var perfekt idag. Tack!
Vi hade ju lite bekymmer med våra Scala Rider just i början säsongen. Bland annat att de sprakade i dem och till slut gick den ens inte att synka dem mot varandra. Men efter att fått tillbaka dem från service i Tyskland så är de så otroligt mycket bättre än tidigare. Då menar jag då när vi först köpte dem. Det märks sån skillnad på allt. Det måste bero på en uppdaterad programvara eller något sånt. Nu kan jag till och med rekommendera dem till andra.

Alltså denna folkfest, Sjöborakan drar verkligen folk från när och fjärran. Bikers och en del biltokar vallfärdar dit. Kan det vara för den goda grillade korven?

Här kommer lite bilder. Inget tema idag för bilderna, ibland tar jag bara på hojar, ibland bara på wheelis och ibland bara på människor. Det är lite lustigt att gå runt och plåta människor för man känner sig som en sorts stalker. Men här kommer lite bilder...

Det var nästan bara denna killen som stod för alla Wheelis.

Och alla andra trick för den delen.

Alla fick inte plats på parkeringen!

Har man ingen hoj så kan man kela vid bilen. Eller spela fickpingis?

Jag lovar, denna hojen var renare än min!

Klurigt att få till det ibland, hehe!

Mmmm...

Detta är nästan som en våt dröm för mig, nästan.

 Nu kör vi... Knutstorp nästa, ni håller tummarna för vädret ännu va?
.955i.

En comeback på hojmarknaden.

Ni vet den amerikanska Hojtillverkaren Buell som gick omkull för ett tag sedan? Nu är det en av killarna där Erik Buell som kör igång igen. Han presenterar en vacker nykomling på marknaden. En väg-racer som heter 1190RS. En rapp snurra på hela 175 hästkrafter. Några av de nya hojarna kommer att tillverkas i en "Carbone Edition" Grundmodellen 1190R kommer att kunna levereras till dig för 39.995 Dollar. (319992kr) Alltså en bra bit från den tänkta prislappen som jag funderat på till min nästa mc.

 

 

Men snygg som fan är den. Fast ljuddämparen ser lite fjuttig ut. Den iden med den stora bromsskivan som man kunde hitta på Buell hojarna tidigare lever vidare även här. Hur bra de bromsarna är vet jag inte. Men de är supersnygga att titta på.

Nu kör vi...
.955i.

Blankt nej !

När man väntar barn (i september) så är det inte riktigt läge att köpa en ny hoj. Det fick jag erfara idag när jag lite försiktigt lobbade upp för min fru att jag skulle vilja köpa en ny hoj. Jag pratade lite löst om vad det skulle kosta att ta ett lån för att finansiera köpet. Redan där tog det stopp! -Du kan glömma det, sa hon. Det kommer att bli tufft ändå ekonomiskt när hon ska gå hemma över ett år med den nya familjemedlemmen.
Men hon när hon börjar jobba igen, då kunde jag skaffa ny hoj.
Låter som jag är en toffel va?  Nä, hon har rätt som vanligt. Jag behöver bromsas upp lite ibland när det gäller att handla prylar och sånt till min hobby.
Jag får fortsätta att köpa några trisslotter i månaden så kanske, kanske... Vem vet, plötsligt händer det?

 

Det var denna pärlan jag hade siktat in mig på denna gången. Den står på Triumph Center i Landskrona för 94.000 kronor. Med ABS och stora packväskor att ha inför en kommande långresa. 1700 mil har den rullat. (På ett år?) Den absolut döcoola ljuddämparen gör inte köpsuget mindre.

Skitsamma, jag gillar ändå min röda Traja. Jag kände det så starkt när jag körde med den själv förra helgen. Jag körde den vägen mellan Linderöd-Äsphult-Tollarp. Vet ni vilken väg jag menar? Den är bra, kurvig och fin och bra jämn asfalt. 

Jag fick också den där "Älska min hoj" känslan här om dagen när jag var på ett möte en kväll på jobbet. Jag körde hoj dit och när jag efter mötet gick till hojen och fick se den stå där och vänta på mig. Jag tror nästan att jag log lite. Det var som att det värmde till i kroppen. Är det inte kärlek? Man and Machine!

 

Nä, den är rätt fin ändå. Dessutom tycker vi ju om varandra!

Nu kör vi...

.955i.